Det var januari, den 4 januari 1890 närmare bestämt. Vintern var förhållandevis varm och det fanns knappt någon snö, men isen låg på Rogsjön. Det var inte speciellt sent men vinterkvällens mörker hade sänkt sig över sällskapet under färden hemåt. Man åkte häst och vagn, inlindade i filtar och fällar mot kylan. Vägen gick över Rogsjöns is. Det var ingen genväg utan den lagreglerade landsvägen till Rog vintertid.
I vagnen sitter tre personer, Anders Danielsson Rogström, 47 år, hans åtta år yngre kusin Fredrik samt Sara Helena Rogström, 57 år. Sara är gift med kusinernas farbror, Karl Erik Rogström. De hade varit inne i Falun för att sälja ett lass ved och var nu på återväg. Anders höll i tömmarna medan Sara satt bredvid. Fredrik satt längre bak på vagnen.
Både Anders och Fredrik är högst troligt på väg mot Lurgården i Rog, där Anders bodde. Fredrik föddes också på Lurgården, men flyttade 1883 med sin familj till Gallsjön i Sundborns socken. Hemma på gården väntade Anders hustru Sara Helena tillsammans med barnen Elisabeth Johanna och Anders Johan. Där bodde även Anders ålderstigna föräldrar, Daniel och Anna, 72 respektive 82 år gamla. Den äldre Sara Helena bodde på Knuts i Rog tillsammans med sin make Karl Erik, och paret hade en dotter och fyra söner.
Kanske pratade sällskapet, kanske var de tysta, kalla, ihopkurade i sina kläder. Kanske dåsade Fredrik och Sara till där de satt i vagnen medan Anders körde. Plötsligt fanns ingen is längre under dem, bara iskallt vatten. Helt utan förvarning kraschade häst, vagn och passagerare ner i djupet. I chock och förvirring blir det omöjligt att orientera sig. Anders och Sara hamnade under ytan och drog reflexmässigt i sig vatten, båda sjönk omedelbart. Fredrik, som suttit längre bak i vagnen, klarade sig ur den första chocken och började förtvivlat skrika på hjälp. Han klamrade sig fast vid vagnen och försökte undvika den panikslagna hästen som satt fast i sele och vagn.
Ropen nådde ända fram till Lurgården. Fredriks far var en av de första som rusade ut mot olycksplatsen. Men krafterna tog slut. Nästan ända framme tvingade pappan se sin son ge upp, släppa taget och försvinna i djupet.
Under dagen hade det skett arbete på sjön. En råk hade blivit upptagen mitt på sjön, kanske för att ta upp is för kylning av mat eller för fiske. Kanske var råken markerad, kanske inte. Oavsett så var sällskapet ovetandes om dess existens och hade ingen chans att hinna väja, om de ens hann se vad som låg framför dem i mörkret. Den enda som fanns kvar för de som kom till undsättning var hästen som man fick upp levande. Till följd av kyla och ansträngning avled den dock strax efteråt. Dagen efter, den 5 januari, draggades det i sjön varvid samtliga tre hittades och kunde begravas.
Det berättades om händelsen i tidningar över hela landet. Anders och Fredrik nämndes båda vid namn. Sara kallades Karl Erik Rogströms hustru, eller bara rätt och slätt kvinnan. Familjen på Lurgården drabbades på ett nästan ofattbart sätt. Fredriks far Erik, som kom till undsättning, var bror till Daniel (Anders far) och Karl Erik (Saras man). Det betyder att Erik på en och samma kväll förlorade sin son (Fredrik), sin brorson (Anders) och sin svägerska (Sara Helena). Anders son Johan fick ta över Lurgården från sin farfar. Johan gick bort 1934 och hans hustru Karin bodde kvar ensam med sonen Evert. Tomt i stugan med bara två. När Karin gifte sig med Johan och flyttade in var det 15 personer boende där.
Lurgården i husförhörsboken från Stora Kopparbergs socken. Anders föräldrar står överst och sedan kommer Anders familj. I rutan för död står datumet 4 januari 1890.
I vagnen sitter tre personer, Anders Danielsson Rogström, 47 år, hans åtta år yngre kusin Fredrik samt Sara Helena Rogström, 57 år. Sara är gift med kusinernas farbror, Karl Erik Rogström. De hade varit inne i Falun för att sälja ett lass ved och var nu på återväg. Anders höll i tömmarna medan Sara satt bredvid. Fredrik satt längre bak på vagnen.
Både Anders och Fredrik är högst troligt på väg mot Lurgården i Rog, där Anders bodde. Fredrik föddes också på Lurgården, men flyttade 1883 med sin familj till Gallsjön i Sundborns socken. Hemma på gården väntade Anders hustru Sara Helena tillsammans med barnen Elisabeth Johanna och Anders Johan. Där bodde även Anders ålderstigna föräldrar, Daniel och Anna, 72 respektive 82 år gamla. Den äldre Sara Helena bodde på Knuts i Rog tillsammans med sin make Karl Erik, och paret hade en dotter och fyra söner.
Lurgården - Bild tagen från boken Rog - förr i tiden, del 1, sid 42.
Kanske pratade sällskapet, kanske var de tysta, kalla, ihopkurade i sina kläder. Kanske dåsade Fredrik och Sara till där de satt i vagnen medan Anders körde. Plötsligt fanns ingen is längre under dem, bara iskallt vatten. Helt utan förvarning kraschade häst, vagn och passagerare ner i djupet. I chock och förvirring blir det omöjligt att orientera sig. Anders och Sara hamnade under ytan och drog reflexmässigt i sig vatten, båda sjönk omedelbart. Fredrik, som suttit längre bak i vagnen, klarade sig ur den första chocken och började förtvivlat skrika på hjälp. Han klamrade sig fast vid vagnen och försökte undvika den panikslagna hästen som satt fast i sele och vagn.
Ropen nådde ända fram till Lurgården. Fredriks far var en av de första som rusade ut mot olycksplatsen. Men krafterna tog slut. Nästan ända framme tvingade pappan se sin son ge upp, släppa taget och försvinna i djupet.
Under dagen hade det skett arbete på sjön. En råk hade blivit upptagen mitt på sjön, kanske för att ta upp is för kylning av mat eller för fiske. Kanske var råken markerad, kanske inte. Oavsett så var sällskapet ovetandes om dess existens och hade ingen chans att hinna väja, om de ens hann se vad som låg framför dem i mörkret. Den enda som fanns kvar för de som kom till undsättning var hästen som man fick upp levande. Till följd av kyla och ansträngning avled den dock strax efteråt. Dagen efter, den 5 januari, draggades det i sjön varvid samtliga tre hittades och kunde begravas.
Utklipp från Tidning Falu län och stad 1890-01-09
Sammanställd information baseras på Stora Kopparbergs kyrkoarkiv, Bjursås kyrkoarkiv, kb.se, Lantmäteriet och boken Rog - Förr i tiden, del 1.
Kommentarer
Skicka en kommentar