Min mormor visste hur mycket jag hantverkar, hur mycket jag broderar och syr. Så vid något tillfälle så gav hon mig broderier som min mormors morfars mor Elisabeth Cronstedt själv broderat. Jag har dem i en låda med den ständiga tanken att jag bör rama in dem. Oavsett, jag visste väldigt lite om Elisabeth så det var dags att sätta mig in i hennes historia.
Elisabeth föddes den 8 maj 1854 som dotter till Gabriel Anton Cronstedt och Johanna Carolina Elisabet Nassokin. Vid tidpunkten för hennes födelse bodde familjen i guvernörsresidenset i Åbo där fadern var landshövding. Gamla Akademihuset var säte för landshövdingen i Åbo och Björneborgs län under perioden, och det var där Gabriel Anton Cronstedt hade sin officiella tjänstebostad och sitt kansli under sin ämbetsperiod mellan 1840 och 1856. Familjens privata rum låg i det sydvästra hörnet. Idag har deras bostad blivit ombyggd till kontor vari Åbo hovrätt huserar. Elisabeths pappa var 55 år när hon föddes och hade blivit änkling några år tidigare. Hennes mamma, Johanna Elisabet Nassokin, var hans andra hustru och 28 år yngre än sin make. På bild nedan syns guvenörsresidenset i Åbo.
Fadern hade en framgångsrik karriär inom det ryska kejsardömet och Finland under 1800-talets förra hälft. Han började som hovpage 1816 och avancerade inom militären, främst vid livgardets Preobrasjenska regemente, från fänrik 1820 till överste 1832 och slutligen generalmajor 1841. Parallellt hade han administrativa uppdrag i Finland, bland annat som adjutant hos generalguvernören samt tillförordnad guvernör i S:t Michels län. Han utsågs till ordinarie guvernör i Åbo och Björneborgs län 1842 och tilldelades titeln geheimeråd 1856. Under sin tjänstgöring belönades han även med flera ryska riddarordnar (Sankt Anna, Sankt Vladimir och Sankt Stanislaus). Elisabet föddes i faderns andra gifte. Hon hade tre halvsyskon och ett helsyskon, en lillebror, Carl Anton Reinhold Ludvig Cronstedt som sedermera blev jurist och kanslist i Finland. Hennes äldsta halvbror stupade vid Tjernaja på Krim under det pågående Krimkriget, när Elisabet bara var 1 år gammal. Han var enbart 20 år gammal. Fadern Gabriel Anton lämnade sitt uppdrag som landshövding året därpå, i augusti 1856. Hans far hade fått sitt rykte något skamfilat vid Sveaborg men hans son verkar ha klarat sig fortsatt bra i Finland ändå.
Barn i Elisabeths samhällsklass levde ett skyddat men strikt liv. Vardagen var fylld av guvernanter, strikt etikett och privatundervisning i hemmet där hon fick lära sig franska, tyska, pianospel, teckning och handarbete. Elisabeht blev mycket duktig på att brodera och kom att fortsätta med det under resten av livet. Hon pratade med stor sannolikhet inte finska utan samtalet hölls på svenska, franska och tyska, språk som hon sen kom att lära sina framtida barn. Elisabeth konfirmerades i Finska kyrkan. På bilden nedan ses broderier Elisabeth själv gjort.
Om Elisabeth och hennes framtida man träffades och blev förälskade eller om det var ett ordnat äktenskap är okänt. Men att en svensk greve och godsägare friade till en finländsk generalsdotter sågs som ett utmärkt parti för båda familjerna. Henric Carl Adam Falkenberg av Bålby föddes 1845 på familjegodset Brokind och var nio år äldre än Elisabeth. Han var son till greve Henrik Georg Falkenberg och grevinna Christina Lovisa Mörner. Paret vigdes i domkyrkan i Helsingfors på Elisabeths 20-årsdag den 8 maj 1874, och hon flyttade därefter med maken till Sverige. Paret flyttade in på egendomen Västerby som ägdes av hans far Henrik. Huvudbyggnaden uppfördes 1855 av Henrik Georg. Greve Falkenberg kontrollerade efter köpet mer än hälften av jordbruksmarken inom Vårdnäs socken. Västerby, som stod utanför Brokinds fideikommiss, ärvdes efter Henrik G Falkenbergs död 1873 av den yngre sonen Henric C A, medan äldste sonen Melcher H G tog vid som fideikommissarie på huvudgården Brokind.
Västerby var ett jordbruk men det var något som Elisabeth med största sannolikhet inte behövde befatta sig med. Maken skötte säkerligen räkenskaperna medan skötseln av gården sköttes av personal. I slutet av 1800-talet hade gården 70 kor, 23 kalvar, 24 kvigor, 41 svin och flera par oxar.
.jpg)
Familjen hade ofta släktingar som hälsade på. I brev skrivna omkring sekelskiftet 1900 går att läsa hur flera familjemedlemmar åker fram och tillbaka till Västerby och Brokind. Men också diskussioner om hur egendomen kanske ska kunna säljas för att sedan arrenderas. Någon överenskommelse träffades dock inte. Efter att Henrik C A Falkenbergs avlidit 1898 utlystes gårdskomplexet ånyo på auktion. Flertalet gårdar – däribland Kuseboholm, Stubbetorp och Sjögesäter - fick nu nya ägare. Vesterby tillhörde Henrics sterbhus fram till 1912 då godset såldes vidare. Anledningen till att försäljningen dröjde till 1912 var att den yngste sonen Johan Henrik, född 1887, var faderlös. Enligt dåtida skiftesregler krävdes det att han nådde 25 års ålder innan godset slutgiltigt kunde säljas och sterbhuset avvecklas utan överförmyndarens inblandning. På bilden nedan syns Elisabeths handstil och signatur från sin makes bouppteckning.
Elisabeth flyttade 1913 tillsammans med sina två yngsta barn till Stockholm och bosatte sig i Södertälje, i området Valstaberg. Familjen bodde också en tid på Sibyllegatan 63 innan man slog sig ner 1915 på Östermalmsgatan 50. Fastigheten på Östermalmsgatan 50–52 (kv. Lönnen) uppfördes ursprungligen mellan 1880–1883.
Kommentarer
Skicka en kommentar