Under 1800-talets sista decennier härjade två bröder runt i Sverige. Bröderna Fahlström växte upp i Östanfors i Falun och var min farmors farfar och farbror. Den yngre av dem lyckades under sin livstid hamna i fängelse både i Falun, Stockholm, Västerås och Gävle. Varken Anders Johan eller Karl Erik verkar ha stulit av nöd. Båda hade stabila yrken; Anders arbetade som åkare och Karl Erik var en skicklig snickare med egen verkstad. När Karl Erik fick frågan om varför han stal trots sin goda ekonomi, blev svaret krasst: pengarna behövdes för att ”förslösas på liderliga kvinnor”.
Men låt oss ta det från början.
Pojkarna växte upp på gård 2 i kvarter 16 i Östanfors, Falun. Familjen delade hemmet med diverse inhysefolk, vilket utgjorde en stor del av familjens försörjning. Brödernas far hade arbetat som gruvarbetare och drabbats av den på den tiden så vanliga lungsoten. Han gick bort 1863, endast 37 år gammal. Pojkarna var då bara 11 och 9 år gamla. Modern, Anna Brita Lek Fahlström, ägde gården familjen bodde på.
 |
| Husförhörslängd från Falu Kristine kyrkoarkiv, 1867-1876. |
Hon lämnades ensam med barnen – hon kom aldrig att gifta om sig, och innan faderns död hade familjen dessutom hunnit förlora två av sina barn. Efter dödsfallet flyttade modern och sönerna in på hennes föräldragård, där hennes syster redan bodde med sin familj. Kanske blev systerns man, Anders Tysk, en tidig och dålig förebild för pojkarna. Han hamnade nämligen också i fängelse, bland annat för stölder och bedrägeri. För stölder begångna som ung blev han bland annat dömd till enskild skrift och avlösning i Falu stads kyrkas sakristia, alltså Kristine kyrka. Enskild skrift och avlösning var en äldre kyrklig sed och en form av bikt inom Svenska kyrkan. Det var en procedur där församlingsmedlemmar kunde få syndernas förlåtelse, men det användes också historiskt som ett led i kyrklig eller världslig straffpåföljd. Han hamnade också under perioder på Karlborgs fästning och Långholmen.
Äldre brodern: Anders Johan Fahlström
Anders Johan (min farmors farfar) dömdes vid upprepade tillfällen. År 1878 åkte han fast för våldsamt motstånd mot polis, 1887 för stöld av en sele och 1889 för att ha tillgripit ett par stövlar med mera. Det mörkaste kapitlet i hans brottsregister härrör dock från 1881, då han ska ha trängt sig in hos sin egen mor, misshandlat henne och hotat henne med vapen. Modern valde dock senare att dra tillbaka sin anmälan, vilket gjorde att rättssaken rann ut i sanden. Ett par år senare flyttade Anders Johan tillbaka till sin mammas gård så de verkar (förhoppningsvis) ha löst saken.
Mitt i allt detta framträder en märklig detalj i kyrkböckerna. År 1874 – då Anders Johan bara var 22 år gammal och ogift – fick han plötsligt ansvaret för en nyfödd flicka vid namn Emma Charlotta. Flickan föddes den 23 februari som den ena i ett tvillingpar; hennes tvillingsyster avled vid födseln. Modern, den ogifta Charlotta Sofia Carlsson, avled bara några dagar senare, den 28 februari, i eklampsi (havandeskapsförgiftning) och metroperitonit (livmoder- och bukhinneinflammation) post partum – en tragiskt vanlig dödsorsak vid tvillingförlossningar i osanitära miljöer. Vilken relation Anders Johan hade till modern är okänt. I husförhörslängden står flickan noterad som hans "adoptivdotter", trots att adoption inte fanns som juridiskt begrepp på den tiden. Det lilla livet avled dock inom ett halvår, den 30 juli 1874, och fördes in i dödboken som Emma Charlotta Fahlström. Året därpå, den 5 november 1875, gifte sig Anders Johan med Margareta Matilda. Paret fick sen flera egna barn.
Yngre brodern: Karl Erik Fahlström
Brodern Karl Erik var, om möjligt, ännu värre och dömdes flera gånger för inbrott, stöld och lösdriveri. Han gifte sig 1878 med Marit Larsdotter i Falun. Paret flyttade i november 1883 till Mäster Samuelsgatan 51 i Stockholm, och tre år senare vidare till Grytgjutaregatan 42. Paret kom sen att fortsätta flytta runt till en mängd olika adresser och benämndes i kyrkböckerna som "lösa".
Karl Eriks första dom, en så kallad "1:a resans stöld", föll i Stockholm 1885. Han hade brutit sig in i handlaren Edvard Källströms bod på Malmskillnadsgatan – där han märkligt nog själv också var hyresgäst. Karl Erik kom över 523 kronor i kontanter samt handelsvaror till ett värde av 1 400 kronor (en smärre förmögenhet på den tiden). Handlaren hade fattat misstankar efter flera nätters inbrott och legat på lur. Han lyckades stänga in Karl Erik i boden, polisen tillkallades och tjuven häktades. Mellan den 16 februari och 26 oktober satt han på Stockholms länsfängelse. Han dömdes även till att förlora sitt medborgerliga förtroende fram till oktober 1887. Att vara "förlustig medborgerligt förtroende" var en äldre svensk juridisk påföljd som tillämpades fram till 1921. Det innebar att en dömd brottsling förlorade sin politiska och sociala status, däribland rösträtten, rätten att vittna i domstol och rätten att inneha offentliga tjänster. Brottet låter som relativt omfattande och var säkerligen inte det första som Karl begick.
Kommunikationen mellan landets fängelser var uppenbarligen något bristfällig vid denna tid. År 1896 dömdes Karl Erik nämligen för "1:a resans stöld" igen, denna gång till fyra månader på länsfängelset i Gävle. Det kan låta som om han tog en stöld i taget, men så var knappast fallet. I Gefle Dagblad från den 13 juni 1887 kan man läsa om hans framfart: Den 30 maj stal han borgmästarinnan M. Vikströms portmonnä med 40 kronor och den 14 juni stal han bonden O. Hanssons hustrus portmonnä med 14 kronor. Den 28 juni gick han fullkomligt "bananas" och stal tre portmonnäer i snabb följd från fröknarna Inez Schough (20 kr), Hilma Eriksson (2 kr) och Hulda Erlandsson (17 kr). År 1900 arresterades han för fickstöld i Falun, och 1901 dömdes han för "2:a resans stöld" på Faluns fängelse. Vid det här laget stod han skriven som stockholmare.
Privatlivet var minst sagt rörigt. I rullorna för år 1890 står han plötsligt antecknad som ogift. En senare husförhörslängd från Gävle avslöjar sanningen: han var fortfarande gift på pappret, men hustrun Marit hade fått nog av hans kriminella eskapader och utvandrat till Amerika. Trots att han fortfarande var gift tycks han ha hållit sig med en "fästmö" vid sidan av – en kvinna som enligt tidningsuppgifter också stod under polisens uppsikt. Det kan man dock kanske förstå om hans fru hade lämnat landet.
Karl Eriks kriminella bana fortsatte obehindrat in i det nya seklet. I augusti 1907 höll han till i Gävle, först hos en skomakare vid Barkbacken och senare i ett skjul vid Gustafsbro för att inte dra uppmärksamhet till sig. Samma år avtjänade han fyra månader på länsfängelset i Västerås för "3:e resans stöld".
 |
| Länsfängelset i Västerås. Källa: Västmanlands länsmuseums bildsamling |
År 1908 togs han för lösdriveri och dömdes till straffarbete på Svartsjö slott i ett par månader.
 |
| Svartsjö slott. Källa: Stockholms länsmuseums bildsamling. |
Livet på Svartsjö tvångsarbetsanstalt under denna tid har skildrats av Arvid Ulrisch i en rundvandring:
"I varje sovbur finns en säng med tillbehör, en rund trästol utan ryggstöd på tre ben, en bordsskiva, som lägges på sängen när skivan skall användas, två triangulära hyllor (hörnhyllor), kam och borste, ett nattkärl, en porslinsskål med lock att hava vatten i, bibel och psalmbok och de böcker som fången lånat från biblioteket."
 |
| Interiör från Svartsjö slott, med en så kallad sovbur. Källa: Stockholms länsmuseums bildsamling. |
Karl Erik hade med största sannolikhet fortsatt sitt kriminella liv om han bara kunnat. Men den 21 januari 1915 avled han i Gävle, 60 år gammal, i tuberkulos i fattigvårdens försorg.
Anders Johan avled den 5 maj 1923 av problem med hjärtat. Han blev 71 år gammal. Var Anders gravsattes är inte känt. Falu Kristine och Kämparvets kyrkogårdar var i princip fulla 1923 och han bör därför ha hamnat i en allmän grav på Norslunds kyrkogård.
Sammanställd information baseras på Falu Kristine kyrkoarkiv, Stora Kopparbergs kyrkoarkiv, justitieombudsmannens arkiv, kb.se, Lantmäteriet och Digitaltmuseum.se
Kommentarer
Skicka en kommentar