Som 19-åring, år 1810, begav sig Anders till Forsnäs för att arbeta som dräng. Gården ägdes av nämndemannen Anders Andersson, som drev ett stort hushåll med uppemot 15 anställda pigor och drängar. Den 6 november 1811 noterades Anders som ”utpassad till Husby”, vilket innebar att han fått sitt flyttpass beviljat av prästen för att söka tjänst i grannsocknen. Där ska han ha begått sina första stölder och hamnade i november 1813 på länsfängelset i Falun på 12 dagars vatten och bröd då han saknade tillgångar och inte kunde betala böter. Den 27 november skickades han till Vika sockenkyrka för att undergå uppenbar kyrkoplikt inför församlingen. Att han blev skickad till Vika kyrka tyder på att han redan har någon koppling dit.
 |
| Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:418 (1813) Bild 3160 |
Efter tiden i Husby flyttade han också 1814 till Kyrkobyn i Vika, där han fick plats som dräng hos Eric Andersson och Brita Carlsdotter. Han flyttade vidare till byn Österbo 1815 för tjänst som dräng hos änkan Margareta Andersdotter.
 |
| Österbo i Vika socken, 1926. Källa: dalarnas museums bildarkiv. |
I husförslängden där står bara att han avled 1817. Sanningen är dock mycket värre. Anders blev avrättad för stöld 24 januari 1817. Under rubriken för uppförande i kyrkboken från sin anställning som dräng i kyrkbyn står den latinska anteckningen "poenas luit furti" – han betalar straffet för stöld. Han lyckades alltså inte låta bli att stjäla ytterligare gånger.
Husförhörslängd från Vika kyrkby, 1808-1818.
Vid denna tid var dödsstraff den föreskrivna påföljden för vissa typer av grova tillgrepp, såsom tredje resans stöld eller stöld i kyrka. I Sveriges rikes lag från 1734 missgärningsbalken §3 står "Warder tiuf för stöld andra gången lagförd; böte fyradubbelt tiufnadens wärde. Orkar han ej böta; plichte med kroppen, som sagt är, och tå ökes straffet med fem par spö, eller fyra par ris. Kommer han tridie gången åter, och stiger tiufnaden till hundra daler; warde hängd, ehwad thet är man, eller qwinna. Är tiufnaden mindre; miste ej liwfet utan plichte med kroppen, efter stöldens wärde, och arbetet i try åhr under Konungens hächte. Stiäl han fierde gången; warde hängd". Trots att han lyckats få tjänst efter sina tidigare brott fortsatte han stjäla och tidens hårda rättvisa hann ifatt honom.
 |
| Anders sändes till tinget i Husby för att undergå rannsakning. Källa: Justitiekanslern Huvudarkivet 1813 |
Livets slut
 |
| Död- och begravningsbok för Vika socken 1817-1842 |
I äldre tider skedde avrättningar nästan alltid på den lokala häradsallmänningen eller socknens utsedda avrättningsplats, ofta belägen vid en gräns eller längs en större väg för att fungera som "varnagel" (avskräckande exempel). I Vika fanns en avrättningsplats som låg i närheten av gränsen mot Hosjö/Falun, exakt var är inte känt. Att han blev "nedgräven i skogen av skarprättaren" bekräftar detta förfarande; de som avrättades för grova brott ansågs ovärdiga att vila i vigd jord på kyrkogården och begravdes därför direkt på eller i anslutning till själva avrättningsplatsen. Vika socken tillhörde Falu domsaga och skarprättaren från Falun kallades in för att genomföra själva straffet. Åren mellan 1798 och 1818 saknas information om Faluns skarprättare. Den som skulle komma från Gävle för att genomföra jobb även i Falun, Carl Magnus Lidman, bodde fortfarande i Uppsala vid tidpunkten för Anders avrättning. Han kom till Gävle under sommaren 1818. Bekräftat är att Lidman genomförde avrättning i Falun 1820. I kvarteret Härden, på tomt 42-17, låg fram till 1860-talet Faluns skarprättaregård.
 |
| Död- och begravningsbok för Vika socken 1817-1842. |
Gud så spännande dessa berättelser är! 🤩
SvaraRaderaJag är glad att du gillar dem!
SvaraRadera