Idag flyter Faluån lugnt mellan sina stensatta kanter, men historiskt sett var vattendraget betydligt djupare än nu och en stadens pulsåder – ett logistiskt nav som tog varor in till staden och förde gruvans värdefulla koppar ut i världen. Under 1600-talet såg landskapet kring ån annorlunda ut; sjön Tisken sträckte sig då ända upp mot Stora torget. I takt med att staden växte och behövde mer mark fylldes stränderna ut med slagg från hyttorna, vilket pressade undan sjön och förlängde Faluån söderut. Spåren av denna transformation är högst påtagliga än idag. Metertjocka lager av slagg döljer sig under Faluns gator, och mellan gruvan och staden reser sig väldiga slaggvarp på upp till 15 meters höjd. Utfyllnaderna har också förändrat själva ån: från att ursprungligen ha varit mellan 25 och 35 meter bred har den smalnat av till nuvarande 15–20 meter. Det är med svårighet nutidsmänniskan kan föreställa sig hur miljöerna kring Faluån såg ut under 1700- och 1800-talet. Ån är också påtagligt närvarande i kyrkböckerna. Framförallt i död- och begravningsböckerna. Barn som drunknat efter att isen brustit under deras fötter och vuxna som medvetet avslutat sina liv i ån. Drunkningsolyckor skedde även bland vuxna naturligtvis. Och i den här berättelsen möter vi Anders från Övre Elsborg som genom en olyckshändelse ramlade i ån intill Slaggbron och drunknade. Informationen kommer som vanligt ur Stora Kopparbergs och Falu Kristines kyrkböcker.
 |
| Faluån vid 1900-talets början. Källa: Stiftelsen Upplandsmuseets bildarkiv. |
Anders Nilsson Hedberg föddes den 21 januari 1766 på en gård i Övre Elsborg. Hans föräldrar, gruvarbetaren Nils Hedberg och Catharina Nilsdotter, hade gift sig året dessförinnan. Fadern slet i Falu gruva för familjens försörjning, och skaran växte snart med Anders två yngre systrar, Anna och Catrina. I husförhörslängden har systrarna förärats det fina epitetet ”snälla”, medan Anders själv märkligt nog lämnats utan något sådant omdöme. Kanske var han ett busfrö.
Anders började också arbeta i Falu gruva och fann så småningom kärleken i Sara Catharina Bergman, äldsta dotter till gruvarbetaren Erik Bergman och Christina Hansdotter. Sara föddes 1766 och bodde på en gård, nummer 12, på Gamla berget (47-12). Paret gifte sig 1791. Vid bröllopet fungerade brudens far som giftoman, och det var bråttom till altaret då Sara redan var synligt gravid, och bara en kort tid efter vigseln, den 23 september 1791, föddes dottern Catharina. Anders och Sara slog sig ner på hennes föräldragård på Gamla berget och familjen växte snart med dottern Christina, som föddes den 23 augusti 1793. Gården omfattade både åker- och ängsmark och familjen försörjde sig också på ett visst jordbruk. Huvudbyggnaden är borta men huset vid vägen är kvar och motsvarar idag Lilltorpsvägen 17.
 |
| Gård 12 i kvarter 47 inringad. Här växte Sara upp och bodde sen med sin familj. Kartan framtagen 1857, under den period som Saras barn med familjer bebodde gården. Källa: Lantmäteriet |
År 1796 fick paret en son, Nils, som avled i kikhosta innan han hunnit fylla två månader. Nils begravdes på kyrkogården vid Kristine kyrka, eller som det står i död- och begravningsboken för Stora Kopparbergs församling, vid Nykyrkan. Varför han hamnade på den nya kyrkogården och inte på församlingens kyrkogård framgår inte. Året efter förlusten, den 24 augusti 1797, föddes dottern Brita, som kom att bli parets sista barn.
Det stabila livet på Gamla berget fick ett abrupt och dramatiskt slut sommaren 1804. Den 29 juni föll Anders Nilsson Hedberg i ån vid Mellanbron (eller som det står i död- och begravningsboken, Millanbron, eller Slaggbron) och drunknade, endast 38 år gammal.
 |
| Urklipp från Stora Kopparbergs kyrkoarkiv, död- och begravningsbok för 1804. |
Mellanbron tänker du, det finns väl ingen bro med det namnet i Falun? Och det gör det väl inte heller, för idag heter den något annat. År 1785 stod en ny bro färdig över Faluån, bekostad av rådman Johan Korsberger. Rådmannen bodde på en gård på Kristinegatan väster om ån men arbetade på den andra sidan, och lät bygga bron helt i eget intresse för att underlätta sin dagliga väg till arbetet. Bron kom i folkmun att kallas för Millanbron (mellanbron) eller Slaggbron. Idag är den uppkallad efter Kristinegatan och heter Kristinebron. Det är den bro som leder från Fisktorget rakt mot FläskMinas gård (Ria-stugan) och polishuset. Idag finns inga spår kvar av den bebyggelse som omgav bron på Anders tid. Byggnader har kommit och gått; långt innan det nuvarande polishuset byggdes låg här handlare Petrinis gård och senare varmbadhuset. Den bro som Anders föll ifrån är också borta sedan länge. Staden övertog underhållet av rådman Korsbergers bro år 1818, men efter femton år var den i så dåligt skick att den revs. De äldre fotografier som finns bevarade visar den gjutjärnsomgärdade bro som staden byggde för att ersätta den första. Det alternativa namnet, slaggbron, tyder på att bron var gjord av slagg. Dagens bro har brofundament av granit.
I Axel Östbergs bok Det gamla Falun står "Kristinegatan öster om torget” – Stora Torget – ”fick från början, dvs efter Kristine kyrkas tillkomst, heta Kyrkiegränden, medan dess fortsättning på torgets västsida bar namnet Millangränden. Den bro som ledde gatan över bron västerut fick då namnet Mellanbron."
I kyrkböckerna får vi veta att det inte verkar ha varit med flit som Anders hamnade i ån. Han begravdes på Kristine kyrkogård enligt den normala sedvänjan. Han gravsattes lördagen 1 juli 1804, kl 9 på morgonen. När Anders gick bort var döttrarna 13, 11 och 7 år gamla.
Catharina flyttade hemifrån 1811 till Vika socken och hamnade som piga hos Bergsmannen Erland Monson i Lönnemossa. År 1814 flyttade hon vidare till Uddnäs där hon arbetade som piga åt Hans Eggertz Norstedt på Stora Näs. Ett år senare var hon tillbaka som piga i Lönnemossa. Under sin tid i Vika socken träffade hon sin framtida man, soldaten Lars Hysing, född i Östantjärna, Vika socken, 1790. Hysing var hans soldatnamn och han hette egentligen Lars Jansson Östberg. Han var i Gustafs kompani på Dalregementet och hade varit i aktiv tjänst under kriget 1808. I generalmönsterrullorna framgår att han var 169,5 cm lång. Varför det nu var viktigt?! Och relativt godtyckligt uppenbarligen, för i den sista rullan innan han beviljades avsked beskrivs han som 173 cm. Paret gifte sig i alla fall i september 1819. När paret gifte sig flyttade de tillbaka till hennes föräldragård på Gamla berget där paret utökade familjen med en dotter och fyra söner. På gården bodde fortfarande flickornas mamma Sara Catharina och lillasyster Brita tillsammans. Och mellansystern Christina och hennes man gruvarbetaren Göran Dammström och deras dotter Christina Elisabeth.
Anders änka och flickornas mamma Sara avled i april 1836 och begravdes på Stora Kopparbergs kyrkogård. Brita hittade sin man gruvarbetare Johan Nylind och gifte sig med honom 1840. Systrarna (och deras familjer) bodde kvar på gården tillsammans fram till deras död, Catharina och Christina på 1860-talet och Britta 1885.
 |
| På lantmäteriets flygbild från 1960 syns gården, i samma utförande, som under systrarnas tid. |
 |
| Foto publicerat i facebookgruppen Falun - Bilder från nu och då, av Mats Svärd. Flygbild från 1900-talets mitt. |
Kommentarer
Skicka en kommentar