Historien tar sin början i Stora Tuna den 5 oktober 1788, då Brita Ersdotter Hedlöf föddes. Uppgifterna kommer från senare tids husförhörslängder och Brita går inte att hitta i födelseboken för Stora Tuna. Vad hennes föräldrar hette förblir därför okänt. Hennes tidiga ungdom präglades av hårt arbete; hon tjänade som piga i Kavelmora som tolvåring, mellan 1800 och 1804, för att sedan fortsätta som piga i Stråtenbo och hos handlanden Herr Norberg på Övre Åsen i Falun. År 1805 flyttade hon till rådman Hillerstens gård på Slaggen, kvarter 10 gård 4. Kanske var det där hon träffade sin framtida man Per. Han jobbade nämligen åt Kämnären (domaren) N. Ph. Engström och han bör ha varit bekant med rådman Hillersten. Som 19-åring, den 17 oktober 1807, gifte hon sig med Per Ersson Utendahl, f. 1785. Han står uppskriven som gruvarbetare i lysnings- och vigselboken, vad nu en kämnär ska med en gruvarbetare till. Han kanske hade andelar i gruvan...
Per tycks till en början vara en man med goda utsikter; i vigselnotisen framgår att han fått utmärkta vitsord från sin tidigare arbetsgivare, kämnären N. Ph. Engström. Brita företrädes vid vigseln av sin giftoman, hemmansbrukaren Anders Aspman.
Det unga paret bosatte sig på Pers hemgård, kvarter 11 (Slaggen), gård 6, där de delade gård med kakelugnsmakaren Boman med familj och gruvarbetarfamiljen Wiklund. Gården är idag riven men låg i hörnet mellan Garvaregatan och Barbros gränd. Det är bara ett par gator bort från 10-4 som låg efter dagens Östra Hamngatan. Brita var gravid vid giftermålet och den 24 februari 1808 föddes deras första barn, sonen Eric.
Per tycks till en början vara en man med goda utsikter; i vigselnotisen framgår att han fått utmärkta vitsord från sin tidigare arbetsgivare, kämnären N. Ph. Engström. Brita företrädes vid vigseln av sin giftoman, hemmansbrukaren Anders Aspman.
Det unga paret bosatte sig på Pers hemgård, kvarter 11 (Slaggen), gård 6, där de delade gård med kakelugnsmakaren Boman med familj och gruvarbetarfamiljen Wiklund. Gården är idag riven men låg i hörnet mellan Garvaregatan och Barbros gränd. Det är bara ett par gator bort från 10-4 som låg efter dagens Östra Hamngatan. Brita var gravid vid giftermålet och den 24 februari 1808 föddes deras första barn, sonen Eric.
En familj i gungning
Den 28 juli 1808, bara månader efter att sonen Eric föddes, dömdes Per vid Kämnärsrätten i Falun till 20 dagars fängelse på vatten och bröd för slagsmål. Kämnärsrätten var förr i tiden den lägsta domstolen i städerna. Han dömdes tillsammans med drängen Anders Wikström, som fick 16 dagar på vatten och bröd. Kanske var de dessa två som slogs. Att straffas med fängelse på vatten och bröd var ett extremt fysiskt påfrestande straff. Att sitta 20 dagar på vatten och bröd innebar inte bara svält, utan ofta en livsfarlig elektrolytbalans som ledde till förvirring och medvetslöshet. Enligt tidens lagar fick straffet inte avbrytas eller skjutas upp; det skulle uthärdas oavsett konsekvenser. Att Per dömdes till en så lång tid tyder väl på att slagsmålet varit allvarligt, eller eventuellt genomfört på sabbaten. Vid den här tiden satt Faluns fångar i rådhuset, i den ökända ”kistan” – ett utrymme som var mörkt och fuktigt. Det var vanligt i Sverige att rådhuset fungerade som fängelse.
Brottet och dödsdomen
Den 17 juni 1809 förändras livet för alltid för den lilla familjen. Brita häktades och togs in på Falu länshäkte i rådhuset. Hon stod anklagad för stöld och mord. Rättegångsförhandling skedde den 17, 20 och 21 juni 1809 vid Kämnärsrätten i Falun. Men vad hade Brita då gjort sig skyldig till?
Brita hade bestäm sig för att genomföra en stöld hos en tidigare arbetsgivare, änkan Magdalena Ersdotter Swerdström i Östanfors, kvarter 17, gård 14, i hörnet mellan Åsgatan och Norra Mariegatan. Gården är idag riven. Genom sin tidigare anställning kände Brita väl till Magdalenas hemförhållanden och var hon förvarade sina pengar. Brita hade vid flera tillfällen sett Magdalena ta fram pengar ur en kista för att kunna köpa brännvin. Brita hade blivit skickad att köpa brännvin å Magdalenas räkning vilket hon också gjorde. Innan hon genomförde den planerade gärningen drack hon några klunkar brännvin ur flaskan. Med en rakkniv skar hon Magdalena i halsen så pass svårt att hon avled. Brottet upptäcktes samma dag och misstankarna riktades snabbt mot Brita
Brita hade bestäm sig för att genomföra en stöld hos en tidigare arbetsgivare, änkan Magdalena Ersdotter Swerdström i Östanfors, kvarter 17, gård 14, i hörnet mellan Åsgatan och Norra Mariegatan. Gården är idag riven. Genom sin tidigare anställning kände Brita väl till Magdalenas hemförhållanden och var hon förvarade sina pengar. Brita hade vid flera tillfällen sett Magdalena ta fram pengar ur en kista för att kunna köpa brännvin. Brita hade blivit skickad att köpa brännvin å Magdalenas räkning vilket hon också gjorde. Innan hon genomförde den planerade gärningen drack hon några klunkar brännvin ur flaskan. Med en rakkniv skar hon Magdalena i halsen så pass svårt att hon avled. Brottet upptäcktes samma dag och misstankarna riktades snabbt mot Brita
I rutan för dödsorsak står “Ihjälskuren med en rakoknif av gruvarbetaren Bymans hustru Brita Ersdotter”. Dödsdatumet, 15 juni 1809, är två dagar innan Brita tagits in på häktet. Magdalena begravdes på Stora Kopparbergs kyrkogård den 22 juni 1809.
555.jpg)
Källa: Död- och begravningsboken för Stora Kopparbergs församling. 1808.
Kämnärsrätten i Falun fungerade som den första instansen som hanterade själva brottmålsutredningen.
Deras huvudsakliga uppgift var att genomföra den praktiska rannsakningen, vilket innebar att höra vittnen (pigan Anna) och dokumentera den tilltalades bekännelse. De fattade beslut om att inhämta och granska bevisning, såsom doktor Blommenbergs besiktningsutlåtande av offret och undersökning av Britas blodiga kläder. Kämnärsrätten fattade inte det slutgiltiga beslutet om dödsstraff, utan beslutade att målet var färdigutrett och därmed redo att överlämnas ("remitteras") till Rådhusrätten för slutlig dom.
Rådhusrätten var den högre instans som fattade de avgörande juridiska besluten i målet. Det var Rådhusrätten som formellt "fann rättvist förklara" att Brita Ersdotter var skyldig till både mord och rån. Det var i Rådhusrätten som det slutgiltiga beslutet om påföljd fattades, vilket i detta fall var dödsstraff genom halshuggning och bränning på bål. Under borgmästare Bomans ledning bekräftade de att Britas bekännelse var förenlig med omständigheterna och att lagen krävde hennes liv.
Sammanfattningsvis beslutade kämnärsrätten om utredningens gång och bevisning, medan rådhusrätten beslutade om skuldfrågan och det slutliga dödsstraffet.
555.jpg)
Källa: Död- och begravningsboken för Stora Kopparbergs församling. 1808.
Kämnärsrätten i Falun fungerade som den första instansen som hanterade själva brottmålsutredningen.
Deras huvudsakliga uppgift var att genomföra den praktiska rannsakningen, vilket innebar att höra vittnen (pigan Anna) och dokumentera den tilltalades bekännelse. De fattade beslut om att inhämta och granska bevisning, såsom doktor Blommenbergs besiktningsutlåtande av offret och undersökning av Britas blodiga kläder. Kämnärsrätten fattade inte det slutgiltiga beslutet om dödsstraff, utan beslutade att målet var färdigutrett och därmed redo att överlämnas ("remitteras") till Rådhusrätten för slutlig dom.
Rådhusrätten var den högre instans som fattade de avgörande juridiska besluten i målet. Det var Rådhusrätten som formellt "fann rättvist förklara" att Brita Ersdotter var skyldig till både mord och rån. Det var i Rådhusrätten som det slutgiltiga beslutet om påföljd fattades, vilket i detta fall var dödsstraff genom halshuggning och bränning på bål. Under borgmästare Bomans ledning bekräftade de att Britas bekännelse var förenlig med omständigheterna och att lagen krävde hennes liv.
Sammanfattningsvis beslutade kämnärsrätten om utredningens gång och bevisning, medan rådhusrätten beslutade om skuldfrågan och det slutliga dödsstraffet.
I ett sista desperat försök sökte Brita förskoning hos Kungl. Maj:tt. Hon lämnade in en ”underdånig” nådeansökan i hopp om att få dödsstraffet omvandlat till något mildare. Men den 26 november kom det definitiva beskedet, konungen fastställde dödsdomen. Under sina sista veckor i livet benämndes hon i protokollen som "delinkventen" (den brottslige). Hon genomgick skriftemål och andlig förberedelse tillsammans med en predikant för att förbereda sig på slutet. Hennes son Eric var vid tidpunkten bara två år gammal, Brita var 21 år.
Källa: Justitiekanslern-1974-Huvudarkivet-EIIIcc-374-1809-Bild-2920
Källa: Justitiekanslern-1974-Huvudarkivet-EIIIcc-374-1809-Bild-2920
Slutet på Galgberget
Den sista akten utspelade sig en kall vinterdag, den 31 januari 1810. Stupstocken stod på en klipphäll intill den södra utfartsvägen från stan. Idag är platsen skogbevuxen men då fanns det inga träd så nära gruvan. Galgberget syntes därför väl från delar av staden. Brita fördes till platsen från häktet inne i Falun. Vem som agerade skarprättare har jag inte lyckats hitta någon information om. Åren mellan 1798 och 1818 saknas information om Faluns skarprättare. Den som skulle komma från Gävle för att genomföra jobb även i Falun, Carl Magnus Lidman, bodde fortfarande i Uppsala vid tidpunkten för Britas avrättning. Han kom till Gävle under sommaren 1818. Bekräftat är att Lidman genomförde avrättning i Falun 1820. I kvarteret Härden, på tomt 42-17, låg fram till 1860-talet Faluns skarprättaregård.
Brita blev först halshuggen med bila och efter avrättningen brändes hennes kropp på bål. Resterna kanske fick vara kvar eller så sopades de ut över bergskanten. Var hennes familj där? Per och sonen Eric kan mycket väl ha tvingats vara med vid avrättningen.
.jpg)
Källa: Död- och begravningsbok för Falu Kristina församling 1810-1855
Under andra halvan av 1812 står han anklagad för stöld igen. Den här gången rannsakades han vid gruvtingsrätten, så att stölden var begången i anslutning till gruvan i Falun verkar logiskt. Gruvrätten skickade tillbaka ärendet till kämnärsrätten som dömde Per till 16 dagars fängelse på vatten och bröd. Nu står det förstärkningskarl som yrke, alltså en soldat som togs ut enligt ett beslut vid 1809-1810 års riksdag för att stärka den svenska armen. I husförhörsboken står att han hade blivit hemligt absolverad för stöld år 1812 och även offentligt för dito. Hemligt absolverad (eller "enskild skrift") är ett begrepp inom äldre svensk kyrkohistoria som innebär att en person fått syndernas förlåtelse av en präst utan att behöva stå inför hela församlingen. Det var en form av skrift eller absolution som skedde i sakristian eller i prästgården, ofta för mindre offentliga syndare, i motsats till "uppenbar skrift" som skedde inför alla under högmässan. Men i december samma år var det dags igen. Nu står Per uppskriven som tjuven Per Uttendahl i fängelserullorna. Han och en kumpan genomförde ett inbrott och blev dömda till 19 par spö och kyrkoplikt. Straffet genomfördes 31 december 1812.
.jpg)
Källa: Justitiekanslern-1974-Huvudarkivet-EIIIcc-418-1813-Bild-2780
Men det var inte nog med det. Båda blev efter genomförda kropps- och skamstraff ålagda att arbeta på Vaxholms fästning, dit de fördes den 26 januari 1813. Per skrevs in som arbetsfånge den 10 februari 1813, på obestämd tid. Han misskötte sig direkt och i rullorna står epitetet vanart månad efter månad. Han blev befriad från fästningsarbetet den 17 maj 1814 och blev förflyttad till en tjänst hos hemmansägare Johan Wirström i Skägga i Skarpö Värmdö skeppslag. Därefter försvann Per ur fängelserullorna. När Per skrevs i Skägga ändrades hans efternamn till Utterberg. Per ska enligt husförhörslängden ha avlidit 1815, 30 år gammal.
Källa: Husförhörsläng, Falu Kristine församling.
I husförhörslängden finns en anteckning i marginalen, för den tvåårige sonen Eric. “I Aspeboda 1816 5/10 hos Mormor.” Inflyttningslängden från 1816 för Aspeboda socken saknas och eftersom namnen på Britas föräldrar också saknas försvinner spåren efter Eric här.
Sammanställd information baseras på Justitiekanslerns protokoll (Huvudarkivet EIIIcc), Kämnärsrättens protokoll från 21 juni 1809, Rädhusrättens protokoll från 31 juli 1809, Falu Kristine kyrkoarkiv, Stora Kopparbergs kyrkoarkiv, Värmdö kyrkoarkiv och Lantmäteriet.
Brita blev först halshuggen med bila och efter avrättningen brändes hennes kropp på bål. Resterna kanske fick vara kvar eller så sopades de ut över bergskanten. Var hennes familj där? Per och sonen Eric kan mycket väl ha tvingats vara med vid avrättningen.
.jpg)
Källa: Död- och begravningsbok för Falu Kristina församling 1810-1855
Per spårar ur
Fast det kom inte att bli sista akten för den kvarvarande familjen. Efter Britas avrättning kom Per att förlora fotfästet och i februari 1811 hamnade han i fängelse igen, denna gång för lösdriveri. Han står nu uppskriven i fängelserullorna som den före detta gruvarbetaren. Kanske får han ett påhugg som gruvarbetare igen, för nästa gång han hamnade i fängelse, i januari 1812 för snatteri den här gången, stod han inte längre som f.d. Förutom att förlora sin hustru förlorade han också sin mamma i anslutning, Elisabeth Larsdotter avled av naturliga orsaker i december 1809.Under andra halvan av 1812 står han anklagad för stöld igen. Den här gången rannsakades han vid gruvtingsrätten, så att stölden var begången i anslutning till gruvan i Falun verkar logiskt. Gruvrätten skickade tillbaka ärendet till kämnärsrätten som dömde Per till 16 dagars fängelse på vatten och bröd. Nu står det förstärkningskarl som yrke, alltså en soldat som togs ut enligt ett beslut vid 1809-1810 års riksdag för att stärka den svenska armen. I husförhörsboken står att han hade blivit hemligt absolverad för stöld år 1812 och även offentligt för dito. Hemligt absolverad (eller "enskild skrift") är ett begrepp inom äldre svensk kyrkohistoria som innebär att en person fått syndernas förlåtelse av en präst utan att behöva stå inför hela församlingen. Det var en form av skrift eller absolution som skedde i sakristian eller i prästgården, ofta för mindre offentliga syndare, i motsats till "uppenbar skrift" som skedde inför alla under högmässan. Men i december samma år var det dags igen. Nu står Per uppskriven som tjuven Per Uttendahl i fängelserullorna. Han och en kumpan genomförde ett inbrott och blev dömda till 19 par spö och kyrkoplikt. Straffet genomfördes 31 december 1812.
.jpg)
Källa: Justitiekanslern-1974-Huvudarkivet-EIIIcc-418-1813-Bild-2780
Men det var inte nog med det. Båda blev efter genomförda kropps- och skamstraff ålagda att arbeta på Vaxholms fästning, dit de fördes den 26 januari 1813. Per skrevs in som arbetsfånge den 10 februari 1813, på obestämd tid. Han misskötte sig direkt och i rullorna står epitetet vanart månad efter månad. Han blev befriad från fästningsarbetet den 17 maj 1814 och blev förflyttad till en tjänst hos hemmansägare Johan Wirström i Skägga i Skarpö Värmdö skeppslag. Därefter försvann Per ur fängelserullorna. När Per skrevs i Skägga ändrades hans efternamn till Utterberg. Per ska enligt husförhörslängden ha avlidit 1815, 30 år gammal.
Källa: Husförhörsläng, Falu Kristine församling.
I husförhörslängden finns en anteckning i marginalen, för den tvåårige sonen Eric. “I Aspeboda 1816 5/10 hos Mormor.” Inflyttningslängden från 1816 för Aspeboda socken saknas och eftersom namnen på Britas föräldrar också saknas försvinner spåren efter Eric här.
Kommentarer
Skicka en kommentar