Jag har hittat Frida Lovisa! Ja, alltså, min farfars morfars lillasyster. I inlägget från 21 april 2026 presenterade jag hennes historia, men det var flera år under hennes barndom som information om hennes vistelseort var okänd.
Genom sökningar i Kungliga bibliotekets tidningsarkiv dök hon upp som 27-åring år 1906. I slutet av det året publicerades nämligen en lysningsnotis som inte bara bekräftade att hon levde, utan också angav hennes bostadsort. Detta fynd gjorde det möjligt att bakspåra hennes dolda resa genom ungdomsåren. Frida började arbeta som piga på tändsticksfabriken i Haganäs från och med 1893, samma arbetsplats där hennes mor slitit elva år tidigare. Jag hittade också att hon hade arbetat som piga hos skräddaren Jan Petter Andersson i Kyna. Vad jag däremot inte visste var att hon flyttade hem igen. Jan Petters hem i Kyna var platsen där hon vuxit upp.
Det verkar som att prästen i Falun saknade information om var flickan tagit vägen. Men fattigvårds-styrelsen visste var hon fanns och i deras arkiv hittade jag uppgifterna. Att se materialet gjorde mig nästan tårögd. Frida har varit död i 94 år nu, men jag tänker på henne som lillstumpan ändå.
När hennes föräldrar, Johan Edvard och Anna Katarina Skog avled med två års mellanrum avled 1879 och 1881 stod Frida Lovisa skriven på samma gård som sina syskon, på 35-5 i Falun. Men hon fick faktiskt flytta redan innan Anna Katarina hade dött. I anslutning till att hon blev sjuk i lungsot kunde hon inte ta hand om sin yngsta dotter som ackorderades ut redan 8 augusti 1881. Hon var där i ett år innan det skrevs ett utackorderingkontrakt. Kontraktet skrevs den 8 mars 1882 och gällde tillsvidare. Och 1890 uppdaterades kontraktet. Hon bodde i Kyna från och med att hon var två år och fram tills att hon fyllt 14 år.
Jan Petter Andersson skrev på kontraktet som sa att han skulle föda, kläda och vårda henne, samt att att bereda henne den undervisning i läsning, skrivning och räkning och bringa fosterbarnet färdigheter i arbeten och sådant som gjorde att hon när hon uppnått mogen ålder kunna försörja sig. För det fick han 10 kronor i månaden.
Hade hon det bra? Fick hon kärlek? Om ett fosterbarn utackorderades till en gård som 13 åring kanske det sågs som ren arbetskraft, men en tvååring? Det dröjer innan ett så litet barn kan annat än att bli omhändertagen. Vill du läsa om hur det gick för Frida så finns hennes fortsatta historia publicerad den 21 april 2026.
Genom sökningar i Kungliga bibliotekets tidningsarkiv dök hon upp som 27-åring år 1906. I slutet av det året publicerades nämligen en lysningsnotis som inte bara bekräftade att hon levde, utan också angav hennes bostadsort. Detta fynd gjorde det möjligt att bakspåra hennes dolda resa genom ungdomsåren. Frida började arbeta som piga på tändsticksfabriken i Haganäs från och med 1893, samma arbetsplats där hennes mor slitit elva år tidigare. Jag hittade också att hon hade arbetat som piga hos skräddaren Jan Petter Andersson i Kyna. Vad jag däremot inte visste var att hon flyttade hem igen. Jan Petters hem i Kyna var platsen där hon vuxit upp.
Det verkar som att prästen i Falun saknade information om var flickan tagit vägen. Men fattigvårds-styrelsen visste var hon fanns och i deras arkiv hittade jag uppgifterna. Att se materialet gjorde mig nästan tårögd. Frida har varit död i 94 år nu, men jag tänker på henne som lillstumpan ändå.
När hennes föräldrar, Johan Edvard och Anna Katarina Skog avled med två års mellanrum avled 1879 och 1881 stod Frida Lovisa skriven på samma gård som sina syskon, på 35-5 i Falun. Men hon fick faktiskt flytta redan innan Anna Katarina hade dött. I anslutning till att hon blev sjuk i lungsot kunde hon inte ta hand om sin yngsta dotter som ackorderades ut redan 8 augusti 1881. Hon var där i ett år innan det skrevs ett utackorderingkontrakt. Kontraktet skrevs den 8 mars 1882 och gällde tillsvidare. Och 1890 uppdaterades kontraktet. Hon bodde i Kyna från och med att hon var två år och fram tills att hon fyllt 14 år.
 |
| Källa: Fattigvårdsstyrelsen 1890. Utackorderingskontrakt. Falu kommunarkiv. |
Jan Petter Andersson skrev på kontraktet som sa att han skulle föda, kläda och vårda henne, samt att att bereda henne den undervisning i läsning, skrivning och räkning och bringa fosterbarnet färdigheter i arbeten och sådant som gjorde att hon när hon uppnått mogen ålder kunna försörja sig. För det fick han 10 kronor i månaden.
 |
| Källa: Fattigvårdsstyrelsens protokoll 1881. Falu kommunarkiv. |
Hade hon det bra? Fick hon kärlek? Om ett fosterbarn utackorderades till en gård som 13 åring kanske det sågs som ren arbetskraft, men en tvååring? Det dröjer innan ett så litet barn kan annat än att bli omhändertagen. Vill du läsa om hur det gick för Frida så finns hennes fortsatta historia publicerad den 21 april 2026.
Sammanställd information baseras på fattigvårdsstyrelsens protokoll och utackorderingskontrakt, Stora Tuna kyrkoarkiv, Falu Kristine kyrkoarkiv och Stora Kopparbergs kyrkoarkiv.
Kommentarer
Skicka en kommentar