Min farfars morfars två yngre bröder Klas Emil och Gustaf Adolf var bara 16 och 15 år när de blev föräldralösa, en händelse som kom att markera en tydlig brytningstid i deras liv. Den äldre brodern fick axla vuxenlivet direkt och började arbeta som dräng, medan den yngre brodern utackorderades av fattigvården.
Klas Emil: Från dräng till stadsarbetare
Klas Emil föddes den 15 februari 1865. När modern gick bort var han inackorderad hos sin bror på gården 35 5,5, men den 17 september 1888 gick flyttlasset till Bollnäs. Där fick han plats som dräng i Herte 3 hos bonden Anders Ersson. Efter fyra år i Bollnäs flyttade han i maj 1892 vidare till Gävle där han redan hade flera av sina syskon. I Gävle bosatte han sig först hos brädgårdsarbetaren Magnus Svensson (Gård 18 i Omf. kv. I). Här skrevs Klas Emil som arbetare, och mellan 1896 och 1919 försörjde han sig som hamnarbetare i Gävle hamn.
![]() |
| Gävle Hamn, sent 1800-tal, såsom det skulle ha sett ut under Klas Emils tid där. Källa: Gävleborgs museums bildarkiv. |
Den 26 december 1895 gifte sig Klas Emil med Beda Sofia Maria Torsell; vid tiden för lysningen arbetade han på ett bryggeri. Paret fick två barn: dottern Svea Maria (f. 1895) och sonen Klas Ivar (f. 1901). Familjen drabbades dock av en svår förlust 1921 då dottern Svea Maria gick bort i tuberkulos, endast 25 år gammal.
År 1926 flyttade familjen till Riset 2 i Staffans församling. I församlingsboken tituleras Klas Emil nu som "stadsarbetare", en benämning på kommunalanställda som utförde praktiskt underhåll och offentlig service. Sonen Klas Ivar, som nu var i 20-årsåldern, hade utbildat sig till målare. I september 1937 köps ett hus i Hille, Varva 2:60, som skulle komma att bli familjens hem för resten av deras fortsatta liv.
![]() |
| Villavägen 31, Gävle. Det inringade huset köptes av familjen 1937. Källa: Gävleborgs länsmuseums bildarkiv. |
Gustaf Adolf: Från rotlös fattigunge till respekterad ordensbroder
Gustaf Adolf föddes den 5 november 1866. Moderns bortgång när han var 15 år markerade början på en rotlös och prövande tid. I fattigvårdsstyrelsens protokoll vittnar täta noteringar om Gustafs utackorderingar, men han tycks sällan ha blivit kvar mer än någon månad på varje ställe. Den första noteringen visar att han placerades hos Grannas Anders Andersson i Fjäkelmyra, Stora Tuna, i augusti 1881. Tanken var att han skulle stanna tills han fyllt 15, men redan i november flyttades han till en annan gård i samma by. Inte heller där blev han långvarig; i december 1881 var Gustaf tillbaka i Falun, denna gång hos gruvarbetaren Karl Erik Forsberg "tills vidare". Hans vistelser i Stora Tuna var sannolikt så korta att han aldrig hann föras in i husförhörslängderna av prästen.
![]() |
| Protokoll Fattigvårdsstyrelsen Falun Januari 1882. |
Hos familjen Forsberg i Falun verkar Gustaf äntligen ha funnit en fast punkt. År 1884 påbörjade han sin bana som lärling hos sadelmakarmästare Anders Gustaf Bjurman. Efter genomförd värnplikt 1887 bar det av söderut. Den 14 oktober 1889 flyttade Gustaf till Linköping för att arbeta hos sadelmakare Carl Johan Johansson. Verksamheten var omfattande och Gustaf avancerade snabbt från lärling till sadelmakargesäll. Ett drygt år senare drog han vidare till nästa mästare, Albert Fredrik Andersson, vars hushåll sjudit av liv med flera lärlingar och gesäller.Under åren i Linköping fann Gustaf en gemenskap i Godtemplarorden (IOGT), ett engagemang som kom att betyda mycket för honom. Men livet blev tragiskt kort. Efter några veckors sjukdom i lungsot avled Gustaf den 19 januari 1893, endast 26 år gammal. Trots sin enkla och otrygga bakgrund fick Gustaf ett avsked som vittnade om stor uppskattning. I Östergötlands Dagblad (1893-01-23) beskrivs ett begravningståg som var betydligt ståtligare än vad någon kunnat ana under hans barndomsår:
"Tåget öppnades av två härolder med sorgklädda stavar, följda av två florbehängda standar från Godtemplarorden och logen ”Linköpings pelare”. Därefter följde en lång rad ordenssyskon, och bakom likvagnen gick styrelsemedlemmar från både arbetareföreningens sjukkassa och första hundramannaföreningen."
![]() |
| Östergötlands dagblad 1893-01-23 |
Den fattige pojken som en gång skickades mellan olika gårdar i Dalarna hade till slut hittat sitt sammanhang och vunnit sina medmänniskors aktning.



.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar