Jag kände mig mest nyfiken på hur livet kunde te sig när det började med en utackordering. Så jag började med Anna och Emma. De utackorderades som 11 och 9 år gamla efter att deras båda föräldrar gått bort. Utackordering var en del av dåtidens fattigvård i Sverige. Socknen placerade då ut fattiga eller föräldralösa barn i privata hushåll mot ersättning. Barnen ”auktionerades ut” till den som krävde lägst ersättning från socknen, och till skillnad från dagens fosterhem användes de ofta som billig arbetskraft. Anna Katarina föddes den 9 februari 1870. Hennes barndom präglades tidigt av sorg; hon var endast nio år gammal när hennes far gick bort, och bara två år senare, 1881, miste hon även sin mor. Båda föräldrarna föll offer för lungsoten (tuberkulos). Efter moderns död inackorderades den elvaåriga flickan hos sin bror på gård 35-5 ½, där hon blev kvar i fyra år.
 |
| På 35-5 bodde alla barnen kvar tillsammans efter att föräldrarna dött. Källa: Falu Kristine husförhörsbok 1881 |
I november 1885 bedömde dock fattigvårdsstyrelsen att situationen inte längre var hållbar. Den nu 15-åriga Anna Katarina utackorderades till Dalvik i Vika socken. Där fick hon plats som piga hos hemmansägaren Karl August Wikman och Eva Elisabeth Wikman. På gården arbetade vid den här tiden ytterligare tre drängar och fyra pigor. Man kan tycka att hon vd 15 års ålder borde kunnat ta en vanlig anställning som piga, men systemet höll henne kvar i utackorderingen en tid till. Hennes ungdom fortsatte att präglas av täta miljöombyten, med i snitt en flytt om året. Efter knappt ett år i Dalvik flyttade hon i oktober 1886 till byn Åkern i Aspeboda. Där stannade hon i två år innan hon 1888 tog tjänst på en storgård på Övre Åsen i Falun. Anna Katarina tycks dock ha trivts bäst i Åkern, för i maj 1890 återvände hon dit. Kanske var det i Åkern hon träffade sin blivande make, Karl Andersson. Paret gifte sig i Aspeboda den 2 november 1890. Enligt lysnings- och vigselboken var det Anna Katarina själv som infann sig för att begära lysning. Detta var ovanligt för tiden; kvinnor blev myndiga först vid 21 års ålder (enligt lagen från 1872), och Anna Katarina hade fortfarande ett år kvar. Normalt krävdes en giftoman – en manlig släkting, oftast fadern – som förde hennes talan. Då hon saknade manliga släktingar som kunde bistå henne, tog hon saken i egna händer. Karl Andersson arbetade som rättare (förman vid ett storjordbruk) i Söderby. Tre dagar efter bröllopet flyttade paret till hans hem på Nils Ekströms gård. Det var en livlig miljö där det även drevs diversehandel; gården hyste omkring 50 personer, däribland rättare och bokhållare. Tack vare Karls fasta anställning fick Anna Katarina för första gången i sitt liv uppleva stabiliteten i ett varaktigt hem.
Ett tragiskt slut
Anna Katarina var gravid vid giftermålet, och på nyårsdagen 1891 föddes sonen Carl Johan. Året därpå kom Carl Gustaf, och 1901 föddes deras sista barn, Carl Erik. Alltså, vad är det med den här familjen och namnet Carl?! I december 1895 flyttade familjen från Söderby till Samuelsdal i Stora Kopparbergs socken. Här stannade man under året 1897 för att den 12 november 1897 flytta tillbaka till Stora Tuna och Nils Ekströms gård. Vid tiden för Carl Eriks födelse erbjöds Karl arbete vid sågen i Korsnäs. Familjen tycks ha flyttat dit i förväg, men i flyttlängden den 14 juni står endast Karl och de två äldsta sönerna uppskrivna. Orsaken var tragisk: Anna Katarina avled i tuberkulos den 13 juni 1901, bara 31 år gammal. Trots att hon inte hann bokföras i den nya socknen befann hon sig i Korsnäs vid sin död och begravdes på Hosjö kyrkogård.
 |
| Källa: Dalpilen 1901-06-21 |
Den yngste sonen, Carl Erik, har ett annat flyttdatum än övriga. Pappa Carl och de två äldsta flyttade 14 juni medan det står 17 juni på minstingen. Fast i inflyttningslängden för Stora Kopparbergs socken står det att Rättare Carl Andersson har tre pojkar med sig. Och i församlingsboken står att pappa Carl har alla sina tre carlar med sig.
Karta från 1864, men som fortfarande visar upp den miljö som familjen kom till 1901. Källa: Korsnäsbolaget 1855-1955
Olyckan slutade inte där. Den yngste sonen, Karl Erik, avled i en febersjukdom den 14 september samma år. Det framgår inte av död- och begravningsboken om var han begravs, men det bör ha skett på Hosjö kyrkogård. Livet gick vidare för familjen. Karl gifte om sig 1903, och den nya familjen kompletterades med en dotter 1904. År 1906 lämnade de trakten och flyttade tillbaka till Stora Tuna där jag släpper dem då Anna Katarina inte längre är en del av den.
Emma Kristina Skog
Och så har vi Anna Katarinas lillasyster Emma Kristina. Hon föddes 3 november 1872 och var 8 år gammal när modern gick bort 1881. Hon blev inackorderad hos sin bror på gården 35 5,5 innan hon den 9 september 1885 blev utackorderad av fattighuset till Åkern i Aspeboda socken. Hon var då 12 år. Hon hamnade hos änkan Margareta Elisabeth Åkerström. Hon står först som fattighusbarn och sen som piga i husförhörslängderna.
Hon flyttade tillbaka till Falun i anslutning till att hennes storasyster gjorde samma sak, den 26 oktober 1888, och dyker upp i inflyttningslängden i Falun den 8 november, på gård 51-6, Nedre Elsborg. Det var handlanden Arvid Fahlanders gård där hon arbetade som piga tillsammans med flera andra kvinnor. Men hon stannade bara ett kort tag. Den 28 oktober 1889 flyttade Emma vidare till 29-6, Västra Falun, till bankkassör Elias Nyströms gård. Emma jobbade som piga även där. Den 25 november 1890 flyttade hon vidare till 1-10, Yttre åsen. Gården ägdes av Folkskollärare Erik Hedblom och Emma fortsatte arbeta som piga.
Den 7 oktober 1891 flyttade Emma till Gävle och den 23 oktober skrevs hon på gård 89 eller 90 i Östra Gävle. Där jobbade hon som piga på hos kontrollören på Gefle enskilda bank, Carl Gustav Ericsson. 1892 flyttar hon till 63/ IV och arbetade som piga hos Ångbåtsbefäl Anders Gottfrid Bonneviers. 1893 flyttade hon till 31/IV, som piga hos ångbåtskom. Knut Oskar Essén.
I september 1895 tog hon och Per Gustaf Andersson ut lysning. Han arbetade som bryggeriarbetare och åkare. 
Källa: Gefle Dagblad 1895-09-16
De gifte sig i oktober samma år och fick tre barn: Emmy Regina (1896), Tyra Kristina (1901) och Gösta Adolf (1905). Familjen verkar ha levt ett rörligt liv; mellan 1896 och 1919 noteras sex olika adresser i församlingsboken innan de slutligen landade på fastigheten Pråmen 4. Den 28 augusti 1920 avled Emma Kristina i bröstcancer, 48 år gammal. Hon begravdes på plats 0295 i kvarter 5 på Gamla kyrkogården i Gävle den 5 september 1920. Gravvården med hennes mans namn finns fortfarande kvar och utgörs av en påkostad sandgrav med stenramar. Inte den typ av vård som Emma Kristina hade kunnat hoppats på som fattighusbarn på 1880-talet i Falun. 
Vad som slår mig när jag sitter med kyrkböckerna är att många dör vid så tidig ålder. Ingen av dem fick uppleva sin 50-årsdag. Och så kan jag inte låta bli att fundera över hur de båda kvinnorna såg ut…
Sammanställd information baseras på fattigvårdsstyrelsens protokoll, Gävle Staffans kyrkoarkiv, Gävle dagblad, Korsnäsbolaget 1855-1955, Dalpilen, lantmäteriet och Falu Kristine kyrkoarkiv.
Kommentarer
Skicka en kommentar